kajkan

Hej hej fran andra sidan jorden! Just nu sitter vi pa ett internetcafe pa vart nya stalle koh lanta. Usch fy och bla (med tva prickar). Vart tidigare stalle kallat Coconut beach som lag pa an koh prah-ngan kan vara det basta nagansin. Kristvit strand, sma sota bungalows och hur mysig personal som helst. Vi har slappat, umgatts och hangt och har haft verkligen hur bra som helst men vi kande att vi behovde aka vidare sa imorse tog vi baten vid sju pa morgonen vidare mot koh lanta. Lang batresa, bussresa, taxiresa och lite batresa till kom vi fram till koh lanta. Tolv timmars resa.. Och sa mots vi av en liten ny gast pa vart hotellrum, kackerlacka. FYYYY!!!! Sa vi ska aka vidare imrogon efter att vi har simmat i en grotta. Ursakta blurriga inlagget men skypar samtidigt. Multitasking! Hoppas ni har det bra hemma. och nu kom jag at nogon konstig knapp sa allt blev fetat. faaaen. aja ha det bra!

Vi flyttade ut från lägenheten i lördags. I söndags flyttade jag till Malmö. I tisdags hade jag sista mötet på Smp. Igår slutade jag på jobbet. På tisdag åker jag till Asien. Mycket, galet, annorlunda, roligt, läskigt, inspirerande. /elin

Jag har en ledig dag idag, en onsdag där jag planerar att göra ingenting och samtidigt bestämma allt. Jag var och kollade på två lägenheter i Malmö i lördags. Den ena kändes fullständigt rätt, 35 kvm, helt vitmålad och sådär elin så det bara skrek om det. Den andra var central som bara fan, den minsta jag någonsin sett (19 kvm) men också charmig på sitt eget lilla vis, med risk för att kännas att man är instängd i en konservburk då. Det brukar gå bra för mig, om jag verkligen vill ha någonting så brukar jag få det. Jag tar vad jag vill ha liksom. Men när det kommer till lägenhet så kan man ju inte bestämma själv. Den perfekta Elinlägenheten blev bortlovad till någon annan och helt plötsligt slogs mina drömmar sönder. Drömmar som jag mot bättre vetande hade byggt upp över en lägenhet jag nog innerst inne visste att jag inte skulle få.

Men nu står jag där. Den lilla lägenheten kan nog bli min om jag satsar all in. Men vill jag bo på 19 kvm och inte kunna baka bröd i en ugn eftersom det inte finns någon? Jag kan ta cykeln hem till kära Sofia och Olivia och baka där såklart, det finns ju alltid möjligheter. Men funkar det?

Det är så just nu. Ingenting är riktigt rätt, allt känns upp och ner. Bra och dåligt på samma gång. Jag lämnar vår underbara (mögliga) lägenhet där jag nu bott i nio månader med mina bästa vänner. Jag lämnar Växjö och ett stabilt jobb för att än en gång börja springa runt med cvn och ha en ovetande osäker känsla i kroppen. Jag lämnar Växjös välkända gator och möjligheten att komma hem till mina föräldrar på 30 minuter. Det är väl egentligen nu jag ska flytta hemifrån på riktigt, utan möjligheten att komma hem till säkerheten på två röda.

Men självklart är mycket bra också. Just nu är det mest lägenhet och jobb som ligger i tankarna och jag glömmer lätt bort att jag ska resa bort också. Om precis en månad landar flyget i Bangkok och en resa som vi inte riktigt vet vart den ska ta oss ligger framöver. Den första resan som inte är en charter, en resa där vi inte bara ska sola (jo mycket så klart!) men också ska se oss omkring. Upptäcka. Leva.

Sen är det ju allt annat också. Plötsligt är det snart ett år sedan vi tog studenten. Ett år sedan vi sprang ut från skolporten i vita mössor och alldeles för höga klackar. I år är det 93ornas tid. Som tur väl är har jag träffat en fin skåning som passande är just 93a. Och tänka sig har jag blivit bjuden på bal. Gud så bra. Vara fin, dricka skumpa och hålla handen. Visst är det en skön känsla det där? Att vara kär, tänka sig va.

Men nu sitter jag alltså här. En onsdag i februari hos mina föräldrar. Mormor och jag var och åt frukost på bageriet. Pratade om nu, då och sen. Det är ganska bra och häftigt hur det blir och hur det är. Men leva idag är i alla fall viktigt. Det löser sig alltid. /elin

Vuxenlivet, jobbmail, lägenhetsvisning, lite sex and the city, sälja guld, sy, prova glasögon med fönsterglas, få ont i magen för att lägenheten bara är vår i en månad till, fruktsallad, umgås, vara kär, åka tåg, möten, texter, leta bikini, drömma om vita stränder, tom butik och tid att göra ingenting, städa, plocka ner adventsstjärnan liite för sent, sakna folk på andra sidan jorden, frysa om kinderna på cykeln till jobbet, leva livet. Nu.

Bästa Linda var hemma och hälsade på från Götet i går. Vi hängde i lägenheten, käkade godis och pratade om livet ni vet. Efter ett antal inbjudande sms om förfest fick dock jag och anna nog och bestämde att näää, vit helg? Vi skippar nog den va. Sagt och gjort. Klockan 23.00 började det pimplas vin. Linda och Frida lämnade vår panikfixsituation och drog sig hemåt istället. Efter att ha tagit oss varsin snabbdusch, kladdat på lite smink och dragit på oss outfits som "tar fram det bästa av vår kropp" började jag och anna med det klassiska fyllesnacket. Är det inte lustigt hur extremt smart man blir när man klunkat i sig några glas vin? Hur som, riktigt trevligt var det i alla fall. Vi begav oss mot de luxe 21, flörtade med vakten för att komma in (hon var tjej btw, hon blev nog lite förskräkt), dansade gärnet av oss på dansgolvet med känslan att här känner ingen oss och hade det jävligt bra i hela 45 minuter. Sen stängde stället, WOHO! Drog hem alldeles för många fulla pojkar på efterfest istället och käkade hamburgare fram till klockan sju. I morse vaknade jag av min käre far i luren "Elin var är du? Vi måste beställa snart!" Woups, visst sovit bort halva dagen och mormors födelsedagsmiddag. När blev jag oduktiga flickan som inte ställer klockan? Nä hörrni. Måndag imorgon igen. Nu ska här skrivas jobb. /elin

Det händer så mycket i mitt liv att jag inte kan fokusera. Helt hux flux har jag tagit studenten och ska börja leva mitt liv på "riktigt". Nästa söndag åker jag till London i en månad med Emelie, men just nu är jag ledig i en vecka. Så, hur mår jag? Pubrundan, balen, skattjakten, studenten. Vilka dagar. Första dagen på nya jobbet. Jag kan inte förklara! Men jag mår bra. Jag har så himla mycket biler och visa, men just nu är jag hemma hos mina föräldrar och tankar tid, och här finns inga bilder. Istället bastar jag, umgås, dricker kaffe. Ska säga hejdå till Sofie ikväll med, hon ska till magaluf i morgon vilket betyder att vi inte ska ses på fem veckor. HELT SJUKT! Vi har inte varit ifrån varandra mer än typ två veckor sedan jag lärde känna henne när vi var fem. Hur som. Ska försöka fokusera denna veckan, slänga upp lite bilder så jag kommer ihåg denna underbara tid och sen bara vara. Leva lite. Träffa alla! ÅH! Hoppas det blir sol också så jag kommer brun och fin till London. Ja alltså, jag säger det igen. Livet. My god. Ursäkta detta flummiga inlägg, men så är det. CIAO /elin

Jag har glömt bort hur man pluggar och betygen sätts inte förrän den 29. DAMN! /elin