kajkan

Det var över en månad sen jag kom hem från tågluffen men jag har ännu inte lagt tid på att publicera bilder. Det känns liksom som om den tiden är över när bilder läggs upp, ett avslutat kapitel och någonting som var. Vissa stunder vill jag bara visa för allt och alla NU på en gång. Bilder på min kära vän Anna när vi skypear och hon går in på toaletten, och vi självklart fortsätter skypea. Det är fångat i nuet och så himla klockrent. Men tågluffen var flera veckors tid som skulle behöva förklaras i en bild för varje sånt där tillfälle och jag har liksom inte riktigt hittat dem själv än.

Men annars då? Jag har stadgat mig hemma hos mina föräldrar i flickrummet. Börjat äta mat de lagat, låser upp huset med en extranyckel men uppger fortfarande mitt "hemnummer" med mobilen. För jag bor inte hemma, nejnej, jag är bara hemma och mellanlandar lite. Skönt. Jag målar om i vardagsrummet, syr grejer jag inte hunnit göra innan, lunchar med mormor och jobbar extra på förskola. Att hänga med barn mellan 1-3 är verkligen en ny grej. För vilken grej! Deras tankegång, idéer, gulliga leenden och jävla helvetesskap är nytänkande. Himla bra faktiskt.

Jag var på intervju i Åre för två veckor sedan och väntar och hoppas innerligt från ett glatt svar. För vad händer annars? Jag vill säsonga. Åka skidor, bo i kollektiv, jobba skiten av mig. Jag är sugen på det nu.

Men vi får se. Allt har nog en lösning i sig. Men just nu är jag bara då det plötsligt blev höstlov även för mig. Sätter mig på ett tåg och åker och hälsar på någon. Den här gången min kära kusin Mia. Trevligt. /elin