när livet plötsligt blir att jobba

Alltså livet. Här i Malmö går det bra. Bor i min lilla minilägenhet och väntar på att det ska bli sommar på riktigt. Mina lediga månader med resor, inflytt och ogillande jobb har avslutats och det nya arbetslivet har börjat. Lite smått hade jag gärna velat tillägga där, men nä, det är det minsta det har gjort. Det har satt igång rejält och att ta ett heltidsjobb plus ett halvtidsjobb kanske inte var det allra bästa valet. I morgon är jag ledig men sen jobbar jag arton dagar i sträck utan en endaste liten dag med paus. Pengar, självklart, men LIVET? Hur ska jag hinna med det? Det ena jobbet är utvecklande, korta dagar och med trevliga människor. Ganska kämpigt stundom och med riktlinjer man ska hålla. Bra, men ja. Det andra jobbet är extremt långa dagar, också trevliga människor och ger mig en cykeltur på två mil per dag. Bra vardagsträning. Frågan är hur jag ska kunna lösa detta? Jag vill faktiskt hinna med lite annat också. För just nu är det vad allt handlar om nu. Jobb. Saknar att umgås med mina vänner istället. Sitta alldeles för många i ett för litet rum, dricka kaffe och prata skit. Och så saknar jag något att jobba för, en riktlinje. Vad jag vill göra. Men det ska vi lösa på något sätt. /elin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0