kajkan

Det är torsdag kväll. Imorgon är det fredag igen och återigen förstår jag inte vart tiden tar vägen. Jag ska hålla mitt muntliga framförande i Svenska nationella imorgon och jag sitter just nu och knåpar på det hela. Jag brukar oftast bli ganska nöjd med mina texter, känna mig bekväm med det som mina fingrar skriver, men inte idag. Jag får inte ihop det, det blir inte bra. Temat är om språk och kommunikation, tecken och signaler och jag ska hålla ett tal om Kläders sätt att uttrycka sig. Det här borde vara det perfekta ämnet för mig att snacka om. När jag är ledsen kommer jag på mig själv med att vara totalt svartklädd från topp till tå, till och med svarta tånaglar ni vet. Och när jag är kär och glad sprudlar jag i volanger och ljust och pastelligt. En gång blev jag sjuk på grund av att jag inte trivdes i ett par byxor jag hade på mig. Nej inte sådär "ojsan det här var fult nu får jag lite ont i magen och vill åka hem" utan nejnej, jag fick dunkande huvudvärk och var tvungen att springa in till toaletten och hulka för att jag höll på att spy. Jag tycker kläder är viktigt. Det beskriver vem vi är och vem vi vill vara. Jag tycker en vit enkel t-shirt kan säga så himla mycket även om det är sjuhundra andra som har en likadan, för det beror på hur man klär den. Vad man bär till, hur man väljer att uttrycka den där lilla t-shirten. Vad man ger den för utrymme. Ibland drömmer jag om ett par riktigt snordyra skor som jag kan bära när jag är i behov av att någon ser upp till mig. Fast jag tycker det är jobbigt med kläder också. När jag kommer hem från skolan och har stapplat runt i höga klackar och obekväma byxor brukar jag dra av mig allt och ställa mig framför garderoben för att klä på mig något bekvämt. Men ibland går det bara inte. Jag vill till och med att min bekväma outfit ska vara genomtänkt. Jag vill att man ska se på mig och känna "åh fyfan vad skönt det där ser ut!". Man ska inte bara se ett par mjukisbyxor liksom. Så ibland kan jag inte ens klä på mig något bekvämt för att jag inte får till bekväm looken. Det är sjukt konstigt. Då brukar jag dock snurra upp håret i en bulle på huvudet och genast blir det mycket skönare i alla fall. Nä men allvarligt. Jag skulle kunna skriva tvåhundra rader till om kläder och vad det uttrycker för mig. Då borde jag väl kunna få ihop ett litet tal? Ett tal om något jag pluggar, bär och jobbar med. För i helvete Elin skärp dig! Hej /elin