knack knack knack


Min vän Sofie bor bara några hundra meter från mig och sedan urminnestider har jag bara trampat på där när jag är sugen på att hälsa på. Tre knackningar, sedan går jag in. Så har det alltid varit.
Idag trippade jag förbi för att säga hej men kom på mig själv med att knacka fyra gånger istället för tre. När jag kom in såg mamma Annemi helt oförstående ut och bara "Jaha det är du! Förstod inte vem det var när du inte knackade som du brukar"! Coolt att ha en igenkännande kackning liksom :) hehe /elin

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0